På ytan

Jag ler och mår ytligt bra.
Jag får den där frågan som dom flesta ljuger till.
-Hej hur mår du?
Men hur många vill eller orkar lyssna på det äkta svaret?
Istället svarar jag som de flesta.
- Jo det är fint, själv då?
Samma svar kastas tillbaka i ansiktet.
-Det är bra.
Det är lite tragiskt att en sån viktigt fråga har blivit en artighetsfras.

Vad är de som är så jobbigt med att lyssna på någon.
Är jag en verkligen en vän som inte vill eller orkar lyssna?

Om jag lyssnar så kan det med stor sannolikhet finnas en chans att jag lär mig något eller att till och med jag har ett svar.

Det finns bara vinst i att lyssna.
Måste bli bättre på detta.

/niklas