Veckans Plussare

Denna vecka blev jag utnämnd till Veckans Plussare på G+.

De är ett forum som jag har gått mer och mer över till.

Där lägger jag upp mina bilder och tankar.

Men ibland så skriver folk så mycket bra att jag inte själv hinner med att skriva något, utan svarar på deras inlägg istället.

Jag låg i sängen och försökte få barnen att sova.

De brummade i mobilen och jag var bra sugen på att kolla va de var som hände.

Jag trodde att de var en bild eller kanske ett inlägg som hade spårat ut.

De brukar ju vara så på g+ att vissa inlägg kan ta en helomvändning och bli något helt oväntat.

En del blir irriterade men jag tycker de är underbart.

När jag väl fick lite tid över plockade jag fram mobilen.

What.... jag.... veckans plussare.

Plötsligt var den där frustrerade nattning av barnen som bortblåst.

Ja ha tänkte jag för mig själv....

Nu vill dom att jag ska göra ett tacktal.

Själv tycker jag att jag inte skriver bra så de blev ju lite nervöst.

Jag vet inte hur jag ska tacka och buga för att blivit röstad till veckans plussare.

Jag tycker inte själv att jag gör något mer än alla andra.

Men jag ska försöka berätta hur jag upplever er.

Ni är en bunte fantastiska människor som jag aldrig skulle ha kunnat träffa i verkliga livet.

Ni är för utspridda och har helt olika intressen.

Chansen att vi skulle råka träffas för att prata om hur stökigt vi har de hemma är = Noll.

Men istället visade ni upp bilder på era mardrömsvrån för att jag utmanade er.

Ostädade förråd och stökiga städskrubbar var poppis att visa upp.

Jag har träffat människor online från kalla norr till de mindre kalla söder.

Jag delar tankar och fotografering med it tekniker och recept och matbilder med Fastighetsförvaltare.

Har även gått så långt att jag gjorde 2 pärlplattor som jag Fysiskt postade med brev och frimärke för att jag i något inlägg kom på att han skulle fylla år.

När jag hade postat dom så undrade jag om jag hade gått över gränsen.

Men nä... för sån är jag.

När jag har lagt upp bilder har de verkligen kommit in bra respons om allt möjligt.

Har även fått chansen att träffa en del av fotograferna IRL.

De är ju superkul.

Ni har fått mig att se på mig själv på ett annat sätt.

Jag skulle nog kunna skriva hela dagen men de hinner jag inte....

Istället så gjorde jag en film om en dag i mitt liv... rättare sagt igår.

Snabba ryck.....

Planera, filma, lära sig ett program så jag kan redigera filmen, redigera och sen ett litet tacktal.
Så de finns säkert en hel del jag kan lära mig när de kommer till filmning.
Skärpa.... ha ha ha... men är lite sugen på att videoblogga istället...
Vad tror ni ??

Kolla gärna i Helskärm så ni får njuta av mig i sin helhet.

Sist men inte minst.... Tack :)

Låt dagen bli bättre

Jag har haft en fruktansvärd morgon och känner mig spydig och negativ.
Så här började de hela.

Vaknade med en huvudvärk.
Kaffet var klart och de var ganska lugnt.
Vid frukostbordet var de ganska lugnt och skönt inga gnäll eller missnöjda barn för att de inte fanns äpplen hemma.

Klockan tickade och jag insåg att nu är de dax att klä på sig.
Min mellersta dotter hade redan klätt på sig men jag tyckte att linnet hon hade på sig var lite väl tunn för en kall dag som denna..... de tyckte inte hon.
Då började förhandlingen och stressen var ett faktum.
Hon  ville packa ner sina My little ponnyar i en väska och jag sa att du kan göra de när du har bytt tröja och jag kan hjälpa dig att hitta en tröja.
De spårade ut och jag hörde hur klockan tickade.
Då sa hon:
Vi gör så här..jag packar väskan så kan du hitta en tröja till mig.
Absolut och de hela var löst.

Jag plockade fram kläder till min äldsta dotter men de var tydligen fel tröja.
Shit tänkte jag men höll mig lugn.
Jag hänvisade henne till soffan där de fanns nytvättade kläder som fortfarande inte hade lagts in i garderoben.
Hon tog på sig en tröja och allt var ok.....trodde jag.

Då var de dax för ett blöjbyte på minstingen och hon sparkade och ville inte som vanligt (en sån period just nu)
Men efter några sparkar på mina ben och en fullträff på pungen hade jag äntligen fått på henne kläderna.
Nu var de dax för ytterkäder.
Då kom jag på att igår fanns de dåligt med parkeringsplats i närheten så jag ställde mig ganska långt bort.
Jag sa till min sambo att jag går och flyttar bilen lite närmare.....delvist för att varva ner lite.
Min sambo skulle iväg och sjunga på en begravning så hon hade inte riktigt tid att hjälpa till.
Så hon är absolut inte lat på något sätt....ville bara ni skulle veta de.

Efter att jag flyttat bilen lite närmare så kom jag hem igen.
Ytterkläder ska på....
Jag scannade av barnen för att kolla i vilken ordning jag skulle ta på i.
Mellersta dottern fixade själv för att hon vill....hon vill heller inte ha någon hjälp.

Minstingen fick på sin jacka och då kommer min största dotter fram och säger att jag skulle hjälpa henne med tröjan..... WHAT.
Hon hade tagit på sig en alldeles för liten tröja, då började jakten om på en ny tröja.
Ännu en förhandling som gick relativt lugnt till.
Tröjan var på och hon kom på att hon hade ett brev som skulle med till dagis.
En tekning skulle också med, för den skulle hon ge till den nya fröken som börjar idag.
Ok ok ok men lägg den i dagispåsen sa jag till henne med en bestämmd ton.

Mellersta dotter hade alla sina kläder på sig och tyckte de började bli varmt.
Största dottern hade inga ytterkläder på sig alls och jag kände för att lämna allt och gå min väg.
Jag satt på golvet och skulle hjälpa minstingen med hennes skor, men hon ville att jag skulle ta på mig min sambos skor som hon gick och bar runt på.
Hon grät för att hon inte fick som hon ville och jag kunde bara börja förhandla igen för att lugna ner henne.
Till slut gick hon med på att ta på sig skorna.

Största dottern hade fått på sig kläderna ..... alla hade på sig kläderna.
Skönt.
Öppnar ytterdörren och de blev ett mindre bråk om vem som skulle trycka på hissknappen.
Gå in och ställ er i hissen röt jag.
Jag gick in och ställde och just då kom jag på att de var innebandy på dagis.
Gympa kläder......
Trycker på stopp i hissen innan dörrarna hade stängt sig och gick in och hämtar väskan som jag redan hade packat som tur var.

När vi klev ur hissen så sa jag till barnen att de är halt ute så spring inte när ni kommer ut.
Ingen av barnen springer men självklart faller två ändå.

Väl inne i bilen så börjar mellesta dottern sjunga och hennes storasyster sjunger med.
De var tydligen inte ok och dom började bråka.
Jag stängde bara av för att fokusera på körningen.

Väl framme på dagis så kliver barnen ut och jag tyckte att nu får de fan inte hända något mer.
Minstingen sitter i mitten och när jag skulle lyfta ut henne så fastnade bältet i hennes byxor.
Då de var resårband i byxorna så åkte ju självklart byxorna nästan av.
Med -13 grader ute så tyckte hon de självklart inte var så skönt.
Står och krånglar på henne byxorna i baksätet.

OK kan man bara få lämna barnen nu tänkte jag för mig själv.
Tog alla väskor och dylikt och gick mot dagis.

Väl inne på dagisområdet hör jag hur min dotter gråter.
Hon hade klämt sig på en grind.
Lite kram och allt var ok.

Av med alla kläder och in på dagis.

Inte ens ett hej då fick jag.....

Vissa dagar kan man vara utan.

/niklas

Då kör vi.

De var ett tag sen jag skrev något och känner nu att jag måste skriva av mig.

Sommaren har varit fantastisk och mycket och då menar jag mycket har hänt sen semestern 2011.

Vi ses snart och har massor att ta igen ....

/niklas