Vanesak

Vänj dig, de är en vanesak, man vänjer sig.
Usch.... idag är det inte mycket jag vill göra som har med rutin att göra.
Känner inte för att vänja mig alls... jag har inte den lusten.

Ett djupt andetag hjälper lite, samt att skiva ner det jag känner just nu.
Jag kom hem för 2 timmar sen och hela familjen är just på ett sånt där super humör.
Trötta och explosiva och inte mycket som kan gå lätt.
De gäller även mig.
Barnen är badade och har fått mat.
Snart är det läggdags och jag känner inte för att ens peta på den kampen.
Barnen är trötta och kommer kanske somna fort.
Men just nu är jag på ett sånt där humör att jag ser bra att det kommer bli en kamp, ett krig och ett helvete. Ser bara hinder just nu.
Jag tar ett nytt andetag och "vänjer" mig vid tanken att det kommer gå bra.
Skriver mer strax och jämför händelsen med det jag känner nu.

Det blev katastrof.... Sitter i sängen och försöker få 3 barn att sova.
Kanske allt är mitt fel att stämningen är på topp?
De känns väldigt mycket så just nu.

Alla sover nu och jag ska strax smyga ut i soffan och skriva vidare.

Somnade på soffan efter att jag ätit lite havregryn och tittat på någon spännande skitserie som handlade om ett mord som skulle lösas.
Känns som ett väldigt repeterade ämne som de flesta tycks tycka om.
Klockan är nu 04:44.... kul att vakna med oroliga känslor i kroppen.
Gårdagen blev lite av en snetripp.
Allt levande i lägenheten var trött och hungrigt, inklusive blommorna som måste ha vatten.
Men som vuxen så har jag ju ett ansvar och den biten klarade jag nog inte riktigt av igår.
Så hur ska jag få denna dagen att bli lite bättre då?
Jag börjar med lite kaffe och blogg.....
Snart börjar barnen vakna till liv och jag har lite oro i magen att det kan bli en dålig dag igen.
Mina känslor för gårdagen är inte riktigt reparerade och över än.
Jag känner mig mest frustrerad över att jag inte kunde hantera saken då.

Tröttheten kan verkligen tära på mitt humöret.


Försöker komma på hur jag ska börja deras dag....de är ju trotts allt jag som är uppe nu.
Duka fram frukost, de kan jag ju göra.

Jag måste bli bättre på att styra mig själv när jag är trött.
När jag läser detta inlägget så känner jag att gårdagen var pinsam.
Om nu alla var så trötta.... de var fredag.
Inga tider eller rutiner var så strikta att hålla.
Vad var de som egentligen var så himla viktigt som gjorde att de mesta trappades upp.
Så mycket sura miner för ingenting kan bara ställa till de och bli värre.
Herregud va pinsamt de blev nu.

De jag känner nu är helt otroligt skönt.
Gårdagen är bortflugen och blodet flödar bättre i kroppen.
De finns ju vissa saker som måste lösas, men de var definitivt inget som skulle lösas igår.

Slurpar i mig mitt kaffe och avslutar detta inlägg med att säga till mig själv:
Inga problem kan lösas när jag inte vill.

/niklas